Glad gubbe på CB

Så imorgon borde jag ha ägglossning...

Men detta är allra första gången som jag lyckas få en glad gubbe på CB digitala ägglossningstest. Och det känns faktiskt väldigt speciellt för mig. Så jag är jätte glad idag. Daniel var vid min sida när vi inväntade resultatet och sa när den glada gubben visade sig, att den är glad för min skull ♥ Underbar älskling jag har!!

Då var vi där igen.

Efter månader av försök utan resultat, olika funderingar och känslor, så känns det som det är dags igen nu.

Drygt 9 månader har gått sen förlossningen/kejsarsnittet. Men tankarna på ytterligare ett syskon kom ganska tidigt faktiskt, så därför har vi inte använt något p-skydd under dessa månaderna. Igår var jag på kliniken och träffade gynläkaren som hjälpte oss att bli gravida förra gången. Och han var väldigt förstående och hjälpsam även denna gången. Efter att vi pratat lite, så gjorde han ett vaginalt ultraljud och kollade mina äggstockar, som såg bra ut. Inga cystor kunde synas. Och sen sa han att han skriver ut Provera och Pergotime för tre omgångar, då det fungerade så bra för oss sist.

Så nu har vi tre försök med enkel kur med Pergotime framför oss. 

Vecka 20 ♥ äntligen halvvägs !

Mamman

Du är nu halvvägs i graviditeten. Barnet rör sig mer och mer och du kan ibland t.o.m. se rörelserna utanpå magen. Magen skjuts fram av att livmodern växer. På en del mammor kan naveln puta ut. Det kan vara dags att börja titta efter en barnvagn som passar dina behov. Köp en bra bok där du och din partner kan läsa om barnet och dess tillväxt men även om föräldraskapet. Du kommer nu få ett moderskapsintyg från din barnmorska som du skickar till försäkringskassan.

---

Barnet

Ditt barn är 14-16 cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet växer snabbt nu. Nu kan barnet känna igen din röst. Utvecklingen av sinnesorganen kommer nu – hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Om det är en flicka så finns det redan ca två miljoner ägganlag i äggstockarna.

Det känns helt otroligt att vi redan kommit halvvägs. Tiden har verkligen gått fort. Och minst lika snabbt lär ju de resterande veckorna också gå. Så snart är det verkligen dags att börja boa och göra i ordning här hemma inför bebisen. Och inte nog med det, så ska det även julpyntas också, i samma veva. Helt underbart!!

Uppdate från ultraljudet igår..

Igår var vi ju på det rutinmässiga ultraljudet som jag nämnt i de senaste inläggen.

Och det var helt magiskt! 

Vi kom upp till ultraljudsmottagningen klockan 11:50, vi hade tid vid 12:10, så vi tänkte vara där lite innan. Men då allt tydligen var lite stökigt där uppe som sköterskan uttryckte sig, så fick vi snällt sitta och vänta i evigheter. Ungefär vid kl 12:40 fick vi äntligen komma in för ultraljudet. Och hon som gjorde ultraljudet var helt underbar. Vi fick filma hela ultraljudet och så fick vi två bilder gratis. Egentligen så kostar bilderna 50kr styck, men då hon ansåg att bilderna inte var de bästa, så fick vi dem istället. Så nu har vi filmer och bilder på vårt lilla mirakel.

Allt såg jätte bra ut! Min moderkaka satt högt i bakvägg, mot mig rygg, så sköterskan sa att jag borde kunna känna hennes rörelser. Hon låg även intryckt mot min bukvägg och gosade med huvudet neråt, sa sköterskan. Det var helt magiskt att se. Vi har kollat på bilderna och filmerna flera gånger om nu.  Fostervattensmängden var normal och hon växte som hon skulle. Just nu vägde hon 156 gram och höll igång hela tiden i magen. Sköterskan sa att det var en flicka, för hon kunde inte se några tecken som helst på att det skulle vara en pojke, vilket vi inte heller kunnat se, när vi kollar igenom filmerna. Och det känns jätte kul att vi ska få en flicka! Det viktigaste av allt var att få höra att hon mådde bra och allt såg ut som det skulle. Det gjorde mig glad och lugn att höra. Och vi var precis lika långt gångna som vi trott hittills. Beräknat datum är 22 december fortfarande, så idag är vi i vecka 18+2. Och det känns skönt att inte behöva bli flyttad. Så nu blir det spännande att se om vi får innan eller efter BF, helst vill vi få lite innan eller på dagen, för att få komma hem och fira julafton tillsammans, hela familjen samlad. Annars så har jag bestämt att min familj får komma till BB med julmat till oss, om vi skulle ligga på BB över julafton och/eller juldagen. I min familj så firar vi tillsammans på juldagen, så tills dess skulle jag helst vilja vara hemma. Det är även min jul med sonen i år, så jag vill definitivt inte missa det. Då får bebis antingen vänta tills efter jul eller komma några dagar tidigare än BF.

♥ Vår dotter Labolina ♥

Storebror ska få en lillasyster!

Lite från senaste läkarbesöket

Den 22 maj, så var jag hos läkaren på MVC som jag nämnde i senaste inlägget. Han skickade en remiss till gyn för NUPP-test och så skrev han även ut recept på en medicin som jag ska ta mot mitt illamående. Innan han skrev remissen, så bad han om att få göra ett ultraljud, för att kunna veta en extra gång hur långt gången jag var, för att kunna skriva ner det i remissen. Och det accepterade jag. VILKEN UPPLEVELSE! Jag tjöt till så fort jag fick syn på bebisen, vilket fick läkaren att hoppa till och fråga vad som hände. Haha, det blev så känslofyll inom mig, bebisen hade växt så mycket sen sist, så man såg armarna och benen och allt så tydligt. Och bebisen såg ut att vinka, den rörde på sig och skakade på huvudet. Det var så magiskt! Och det fick mig att tjuta till. Jag blev sen helt paralyserad och bara stirrade på skärmen. Sen började han mäta. Han mätte fyra gånger, och alla gångerna fick han till samma mått. Vilket talade om att jag var i v. 9+3 istället för 9+1 som jag trodde efter sista vul:et.. Men ååååh det var så vackert! Han skrev ut tre bilder, som han sedan sa att jag fick behålla. Så jag tänkte att jag kunde visa er två utav dem.

Vecka 11 (10+3) ~ 26,4% avklarat

Idag har det varit en känslofylld dag. Efter att ha lämnat sonen på dagis så satte jag mig i soffan och tog det lugnt en stund. Började kolla på 16 and pregnant på MTV och det fick verkligen hormonerna att valla över. Ett utav avsnitten handlade om en tjej som var gravid, vars pojkvän hade gått bort när de var på en gemensam semester. Och att följa det avsnittet fick verkligen tårarna att falla på mig. Jag satt och grät under hela programmet. Tankarna flög omkring och jag blev så påverkad, just av tanken på att livet kan förändras på en sekund. Jag skulle inte kunna se mig ett liv om Daniel skulle gå bort nu. Som flickan i programmet sa, hon önskade att han kunde vara där och få vara med under förlossningen, få hålla i sin son och glädjas åt barnet tillsammans med henne. Han gick bort innan hon gjorde det rutinmässiga ultraljudet, så han fick aldrig veta att det var en liten pojke de väntade. Och han hade önskat sig en pojke, så allt blev så känslomässigt. Hon hade väldigt svårt att bearbeta sorgen, hon vill inte prata om det med någon, för hon ville inte belasta någon med det. Hon ville inte heller gråta, för hon var rädd att andra skulle uppfatta henne som svag. Hon höll allting inom sig, fram tills en dag, när hon var omkring v.32. Då sattes hennes värkar igång och läkarna gjorde allt de kunde för att stoppa upp dem. Hon blev sängliggandes på sjukhuset i en månad, sen kunde läkarna inte göra mycket mer, så de förlöste pojken med kejsarsnitt 5 veckor för tidigt. Och det fick henne att att brista, då kunde hon inte hålla sorgen inom sig längre. Och jag tyckte så synd om henne! Och hennes och hans familjer. Hon var verkligen stark som klarade att gå igenom det "ensam" utan att prata med någon om smärtan och sorgen, hon var så envis. Men alla fanns där för henne och ville stötta henne, men hon stängde ute alla. Jag kan på ett sätt förstå henne där, för jag gör ofta likadant. Men jag tror inte att jag någonsin skulle klara av att gå igenom det själv som hon gick igenom. Att förlora sin fästman, mitt under en graviditet. Jag vet att det händer runt om i Världen, varje vecka. Och det känns så hemskt och orättvist att sånt ska hända. Så rädslan av att jag ska förlora Daniel blev verkligen stark. Tårarna kommer så fort jag tänker på det. Bad honom ringa upp mig förut, för jag behövde få höra hans röst. Och så fort jag hörde honom så brast det för mig och jag bara grät, det kändes så skönt att få höra hans röst. Jag är så evigt tacksam för att han finns i mitt liv och för att han är en del av min familj. Utan honom är vi ingenting känns det som. Vi ser verkligen fram emot december och att få hålla om vårt barn för första gången. Jag trodde att jag skulle känna att denna graviditeten var som med sonen och att jag redan visste allt och att jag inte skulle påverkas som man gör första gången, men denna graviditeten är unik, precis som sonens var. Så det känns lika spännande och allt känns så nytt, trots att det inte är första gången. Men jag uppskattar allt med denna graviditeten exakt lika mycket som jag gjorde när jag väntade sonen. Inget är annorlunda. Och jag är så lycklig!!

Att vara gravid, är och kommer alltid att vara - den bästa tiden i mitt liv ♥

v. 8+4

Illamåendet har börjat komma igång nu och påverkar mig dagligen. Kräks för det mesta varje dag, men tack o lov så finns det dagar när jag mår utmärkt!

I onsdags så var vi på brsök hos barnmorskan. Där bokade vi tider för kommande besök och händelser. Som ex, fick vi tid till det rutinmässiga ultraljudet, samt till kommande besök till barnmorskan. Och på onsdag har vi tid till läkaren på mvc, för att han ska boka in en tid för NUPP/KuB till oss.