Lite från senaste läkarbesöket

Den 22 maj, så var jag hos läkaren på MVC som jag nämnde i senaste inlägget. Han skickade en remiss till gyn för NUPP-test och så skrev han även ut recept på en medicin som jag ska ta mot mitt illamående. Innan han skrev remissen, så bad han om att få göra ett ultraljud, för att kunna veta en extra gång hur långt gången jag var, för att kunna skriva ner det i remissen. Och det accepterade jag. VILKEN UPPLEVELSE! Jag tjöt till så fort jag fick syn på bebisen, vilket fick läkaren att hoppa till och fråga vad som hände. Haha, det blev så känslofyll inom mig, bebisen hade växt så mycket sen sist, så man såg armarna och benen och allt så tydligt. Och bebisen såg ut att vinka, den rörde på sig och skakade på huvudet. Det var så magiskt! Och det fick mig att tjuta till. Jag blev sen helt paralyserad och bara stirrade på skärmen. Sen började han mäta. Han mätte fyra gånger, och alla gångerna fick han till samma mått. Vilket talade om att jag var i v. 9+3 istället för 9+1 som jag trodde efter sista vul:et.. Men ååååh det var så vackert! Han skrev ut tre bilder, som han sedan sa att jag fick behålla. Så jag tänkte att jag kunde visa er två utav dem.

Vecka 11 (10+3) ~ 26,4% avklarat

Idag har det varit en känslofylld dag. Efter att ha lämnat sonen på dagis så satte jag mig i soffan och tog det lugnt en stund. Började kolla på 16 and pregnant på MTV och det fick verkligen hormonerna att valla över. Ett utav avsnitten handlade om en tjej som var gravid, vars pojkvän hade gått bort när de var på en gemensam semester. Och att följa det avsnittet fick verkligen tårarna att falla på mig. Jag satt och grät under hela programmet. Tankarna flög omkring och jag blev så påverkad, just av tanken på att livet kan förändras på en sekund. Jag skulle inte kunna se mig ett liv om Daniel skulle gå bort nu. Som flickan i programmet sa, hon önskade att han kunde vara där och få vara med under förlossningen, få hålla i sin son och glädjas åt barnet tillsammans med henne. Han gick bort innan hon gjorde det rutinmässiga ultraljudet, så han fick aldrig veta att det var en liten pojke de väntade. Och han hade önskat sig en pojke, så allt blev så känslomässigt. Hon hade väldigt svårt att bearbeta sorgen, hon vill inte prata om det med någon, för hon ville inte belasta någon med det. Hon ville inte heller gråta, för hon var rädd att andra skulle uppfatta henne som svag. Hon höll allting inom sig, fram tills en dag, när hon var omkring v.32. Då sattes hennes värkar igång och läkarna gjorde allt de kunde för att stoppa upp dem. Hon blev sängliggandes på sjukhuset i en månad, sen kunde läkarna inte göra mycket mer, så de förlöste pojken med kejsarsnitt 5 veckor för tidigt. Och det fick henne att att brista, då kunde hon inte hålla sorgen inom sig längre. Och jag tyckte så synd om henne! Och hennes och hans familjer. Hon var verkligen stark som klarade att gå igenom det "ensam" utan att prata med någon om smärtan och sorgen, hon var så envis. Men alla fanns där för henne och ville stötta henne, men hon stängde ute alla. Jag kan på ett sätt förstå henne där, för jag gör ofta likadant. Men jag tror inte att jag någonsin skulle klara av att gå igenom det själv som hon gick igenom. Att förlora sin fästman, mitt under en graviditet. Jag vet att det händer runt om i Världen, varje vecka. Och det känns så hemskt och orättvist att sånt ska hända. Så rädslan av att jag ska förlora Daniel blev verkligen stark. Tårarna kommer så fort jag tänker på det. Bad honom ringa upp mig förut, för jag behövde få höra hans röst. Och så fort jag hörde honom så brast det för mig och jag bara grät, det kändes så skönt att få höra hans röst. Jag är så evigt tacksam för att han finns i mitt liv och för att han är en del av min familj. Utan honom är vi ingenting känns det som. Vi ser verkligen fram emot december och att få hålla om vårt barn för första gången. Jag trodde att jag skulle känna att denna graviditeten var som med sonen och att jag redan visste allt och att jag inte skulle påverkas som man gör första gången, men denna graviditeten är unik, precis som sonens var. Så det känns lika spännande och allt känns så nytt, trots att det inte är första gången. Men jag uppskattar allt med denna graviditeten exakt lika mycket som jag gjorde när jag väntade sonen. Inget är annorlunda. Och jag är så lycklig!!

Att vara gravid, är och kommer alltid att vara - den bästa tiden i mitt liv ♥

v. 8+4

Illamåendet har börjat komma igång nu och påverkar mig dagligen. Kräks för det mesta varje dag, men tack o lov så finns det dagar när jag mår utmärkt!

I onsdags så var vi på brsök hos barnmorskan. Där bokade vi tider för kommande besök och händelser. Som ex, fick vi tid till det rutinmässiga ultraljudet, samt till kommande besök till barnmorskan. Och på onsdag har vi tid till läkaren på mvc, för att han ska boka in en tid för NUPP/KuB till oss.

Så obeskrivlig känsla ♥ v.6+5

I natt åkte vi in till akuten för tredje gången, pga min smärta i nedre delen av magen. Och idag trodde dem sig äntligen ha en förklaring till vad som orsakat det. En urinvägsinfektion! Det är ju typiskt att dem inte kunde upptäcka det tidigare, så hade jag sluppit gå med denna fruktansvärda smärtan i flera veckor i onödan. Men helt i onödan var det faktiskt inte. För idag fick vi förutom förklaringen, också se vårat barns hjärta slå för första gången. Och det var verkligen värt allt! Och inte nog med det, så fick vi äntligen ett ordentligt och exakt svar på hur långt gångna vi är. Vecka 7 (6+5) är för att vara exakt. Vilket ger oss ett beräknat förlossningsdatum på självaste julafton, 24 december 2013. Detta är verkligen den mest underbaraste julklapp som jag någonsin kommer att få. Och jag längtar otroligt mycket till december just nu. Kanske att bebisen väljer att komma tidigare? Och då är den 14 december ett utmärkt datum ♥

Men nu ska jag försöka sova några timmar innan sonen vaknar. Ville bara dokumentera denna extraordinära underbara känslan och fantastiska upplevelse och nyhet!

Godnatt kära läsare, hoppas väntan på nytt inlägg var värd väntan efter att ni läst detta underbara inlägget!!!

Gårdagens läkarbesök

Dagens läkarundersökning visade ett litet foster och något som kunde vara ett foster till, men inga hjärtljud. Så fick ny tid på onsdag nästa vecka för nytt ultraljud. De blev osäkra på hur långt gången jag är, då inga siffror stämmer. Vi kan inte gå efter sista mens, inte efter mina äl-test.. utan denna graviditet är ett mysterium. Mätningar på fostersäcken visar på att jag är runt v.6, men fostrets storlek säger v.5 så det gjorde läkaren.förvirrad och sa att han var bombsäker på att han skulle sett ett hjärta ticka. Så han ville att vi skulle komma tillbaka och göra ett nytt vul och då ska ett hjärta synas sa han. Annars går de vidare med fler blod prover och andra undersökningar. Detta känns jätte konstigt att höra tycker jag. Hur tidigt lyckades jag då upptäcka graviditeten? Allt känns så overkligt. Tänk om något är fel? Men blodvärderna och HCG-nivåerna talar för att allt fortskrider som det ska. Men ändå är det ingenting som stämmer :( usch va detta är jobbigt!

Men det som gjorde oss glada är att det såg ut som två foster. Men det kunde han inte garantera, då maskinen de använde inte var den bästa och kvaliteten på bilden inte var den tydligaste. Så om nästa ultraljud också tyder på två foster men oklart, så skulle vi få remiss till gyn, för de har mycket bättre ultraljudsmaskiner där som ger tydligare resultat.