BF ?

Lilypie Maternity tickers
Lilypie Pregnancy tickers

söndag 24 februari 2013

Vår väg har börjat..

Som Daniel skrev så har vi påbörjat vår utredning nu och två besök är avklarade redan. På senaste besöket så genomgick jag en spolning av mina äggledare och jag kan ju bara upplysa om att det gjorde fruktansvärt ont. Jag har fortfarande ont och ibland är det outhärdligt. Jag har även börjat blöda och det oroar mig. Jag ska ju börja äta Provera imorgon för att sätta igång min mens igen. Jag gjorde spolningen när jag var på CD10 och idag är jag på CD 12. Är det mensen som har kommit igen eller är det bara en blödning efter spolningen? Hur som helst, jag ska äta Provera för att få igång min mens igen, just för att jag ska börja en kur med Pergotime, som ska stimulera igång min ägglossning. Jag har typ aldrig ägglossning och mina menscyklar är extremt oregelbundna, men det är ju tack vare min PCO. Men jag längtar tills min ägglossning kan komma igång igen. Läkaren berättade att jag skulle ta min första tablett av Pergotime när jag är på CD3 efter att mensen har kommit igång efter Provera-kuren. Och att jag sen borde ha ägglossning på CD14 ungefär. Och för att kunna få det bekräftat så ska jag gå och lämna ett blodprov på CD23 ungefär, så kan läkaren se om jag haft ägglossning eller inte, och om den är godkänd om jag får den. Om han inte godkänner den, så skulle han öka min dos av Pergotime till nästa omgång. Men det ska bli spännande och se om det räcker med en enkeldos eller om jag skulle behöva en dubbeldos eller kanske t o m en trippeldos Pergotime. Men det återstår att se, vi är inte där riktigt ännu.. Nu är det mensen som ska triggas igång först.

Känslorna kring ett till barn är jätte starka. Jag längtar så otroligt mycket och det känns så bra inom mig när jag tänker på att vi ska skaffa fler barn. Jag tänker tillbaka på förra graviditeten och minns hur bra jag mådde, trots att jag kräktes dagligen från vecka 7 - vecka 26. Men det var sååå himla värt det och jag skulle mer än gärna genomgå det igen många gånger om. Tänker jag på belöning jag får så känns allt underbart. Men visst, foglossningen skulle jag ju gärna klara mig utan nästa gång, då den påverkade mig väldigt mycket. Men även där så är det värt det, när man får en liten bebis till slut. Och det är också något jag ofta tänker på, förlossningen.. Sist så blev jag tvungen att förlösas med ett planerat kejsarsnitt, då han låg i säte och vägrade att vända sig. Genomgick ändå två stycken vändningsförsök, som bägge misslyckades. Så jag hade inget annat val. Men nu tänker man ändå på att det kan ju bli så igen, även om chanserna är mindre än 50% att nästa bebis skulle ligga i säte. Har också fått tillbaka tankarna om en vaginal förlossning, hur det skulle kännas och hur det skulle gå. Jag fick ju aldrig uppleva det sist. Jag kände mig liksom snuvad på den pga sätesläget. Men jag är nog mer orolig inför en vaginal förlossning än att få genomgå ett till kejsarsnitt. Jag är ju bekant med kejsarsnitt och så, det känns mer som ett tryggare alternativ. För liksom, tänk om värkarna skulle göra så att min livmoder skulle spricka pga ärret vid en vaginal förlossning? Det är min största rädsla. Men har man inget annat val, så blir det som det blir. Huvudsaken är att vi får en frisk och välskapt bebis, så spelar nog faktiskt inte tillvägagångssättet ingen stor roll egentligen.

Men det är minst 9 månader kvar tills den dagen kommer, så jag ska nog inte tänka och oroa mig så mycket för det just nu, jag ska försöka att slappna av just nu. Invänta och se hur det kommer att gå för oss. Lite nervös är jag dock inför en graviditet. Missfall och sånt är ju alltid ett orosmoment och det kan ju hända vem som helst. Riskerna är ju också vanligare än man tror, då 3 av 4 graviditeter slutar i missfall. Så med den statistiken så ska man nog vara väldigt glad över att man faktiskt hade tur vid förra graviditeten, att man fick en bebis och klarade sig ifrån missfall. Men nästa gång kanske man inte har lika tur..... Håller verkligen tummarna att allt kommer att gå bra. Ber till Gud nästan dagligen om att det ska vara vår tur att bli gravida och att den kommande graviditeten kommer att gå bra och att både jag och bebisen kommer må bra.

Många tankar... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar